Att mamman aldrig hann äta efter nattpasset får liksom bara tas... På tal om tas så finns det ju en viss reserv att ta av så inga kor på isen än på nån timme.

Livet är inte alltid lätt och rosaskimrande hur mycket man än önskar att det vore så. Vi kämpar på med att få ihop livspusslet och att njuta så mycket som möjligt. Det som är väldigt skönt är att vi kämpar på tillsammans mot samma mål även om vi nu är på skilda vägar. Allt för att Wilma ska ha det så bra som möjligt. 

Idag blev det att sova i mammas famn...

❤️