Igår tog jag två väldigt bra beslut. Det första var att låta Izac somna in och det andra var att ändå åka till Kalmar och dansa på kvällen. 

Så nu har jag laddat med ny energi och rensat tankar och känslor allt på en och samma gång. Dansen är för mig helande och det var skönt att det var en sådan just igår.

I torsdags märkte jag hur Izac började få problem med bakkroppen igen (trots alla mediciner) och på fredag morgon var jag tvungen att hålla mitt löfte att inte låta honom lida. Han stapplade fram och haltade liksom med hela kroppen. Mitt hjärta gick sönder i tusen bitar när jag ringde till veterinären och sa att det var dags nu. Vi gick igenom vad som skulle ske och hur vi ville ha det. David fick som tur var lämna jobbet så vi åkte och hämtade honom innan vi körde neråt. Pappren och betalning tog vi först för att slippa hålla på med det efteråt. När de fixat ett rum gick Wilma med Izac i kopplet till rummet allra längst bort där de tänt ett ljus för Izac och lagt fram en skön filt. Nu tycker han ju inte om filtar men det var fint tänkt och istället fick jag något att sitta på bredvid Izac. Han la sig intill väggen och vi myste en liten stund innan veterinären kom in och gav honom en spruta lungnande. Den skulle verka under tio minuter och då kom det många tårar. Wilma tyckte att det var lite konstigt och undrade lite vad som hände, vad gör mamma? Testar att skratta lite och tittar med frågande ögon och mitt i all hjärtesmärta kan man ändå inte låta bli att le lite. Underbara barn. Veterinären kom tillbaka och gav Izac en överdos av sömnmedel och lyssnar på hans hjärta att det stannat... Men det vet jag redan då för jag höll min hand över hans hjärta hela tiden. En del av mig blir lättad över att han slipper lida nu och en annan del vill bara ångra och dra tillbaka medlet i sprutan igen. Tårarna forsar ner över kinderna och jag känner mig helt plötsligt halv. Jag sjunger "vem kan segla för utanvind" för honom en sista gång (sjöng den innan vi åkte in också) när David lämnar rummet för att ge mig några sista minuter själv, medan han fixar välling till Wilma inför hemfärd. 

...och nej, inte kan jag skiljas från vännen min utan att fälla tårar...

❤️ Många tårar ❤️

Wilma och Abbe när vi kom hem 💖

Sen det där andra beslutet: dansa! Skönt! Härliga rytmer, fina vänner, glada miner, fullt ös och en och annan rumpchock! 

(Nej inte full, Tinas kamera som är full)

❤️

Min underbara fina vän. Du har stått vid min sida så länge och delat så mycket med mig att det är svårt att förstå hur vardagen ska fungera utan dig. Det bästa för dig var att få somna in och slippa lida mer än det du redan fått utstå. Även om du lämnat jordelivet så finns du i mitt (och många andras) hjärtan för evigt.

❤️ 

Kom och värm dig i mina drömmar när helst du behöver! 

❤️

Morgonhäng

Middagspromenad

Luva vill man inte ha!

Spanar in till grannen där vildsvinen vänt upp och ner på gräsmattan.

Ja alltså bara för att man går en kort promenad så betyder inte det att det går fort ;0)

Mammatid under lunchvilan. 

Prästens lilla kråka...

...än slank hon ner i diket!

❤️

Jag känner mig mycket bättre nu men är väldigt seg på mornarna ...men idag när jag inte orkade vakna hämtade Wilma sin djurbok och satte sig bredvid mig och bläddrade och babblade... Kaaaat, pejpiii, ABBE (=katt, pippi och hund)

❤️

Och då blir man allt varm i hela hjärtat!

❤️

På em-promenaden stod Wilma som vanligt och skakade galler på grannens staket och suktade över alla prylar på tomten... Alltid lika nyfiken på vad de har för grejer... Bra tajming för  då slogs dörren upp och ut kommer ägaren, vilket slutade med ett besök vid kaninburen :0) Abbe skakade som ett asplöv för han ville väldigt gärna också "hälsa". Sen letade vi efter en annan grannes katt för den vill fröken gärna också hälsa på men den var visst inte lika sugen, eller inte hemma... Men efter lite lockande och pockande och efter att hon pillat på allas brevlådor fick jag henne att följa med hemåt igen. Inte helt otippat smet hon raka vägen in till kaninen igen. Tur att han sa att vi fick gå dit när vi ville :D

❤️

Ja för Wilma har typ höstlov... Den här veckan är jag, bortsett från tre timmar, ledig och nästa vecka är David ledig. Min vecka består av hemmamys och dans. Riktigt skönt! (Och att förhoppningsvis bli helt frisk)

Vantarna från mormor sitter hur bra som helst!

Runt runt runt

Och små krumelurer

Bygga högt högt helst med lika stora klossar!

Ny krok på plats i lagom höjd till fröken "jag kan själv"

För det kan hon allt :0)

Hittade några löv på promenaden och fick en liten snilleblixt! Måla med vattenfärger! Med en 1 1/2 åring... Smart!

Men det mesta går ju att ställa till rätta. 

Kök går att städa och barn går att bada :P

Nu sover bebis eller jag menar lilla fröken så nu ska jag försöka samla ihop resten av bilderna till Wilmas bebisbok Så den blir klar någon gång inom rimlig framtid.

❤️

Det här är den underbaraste lilla skapelsen i hela världen. Mäktigast av allt jag någonsin kommer att få erfara.

Ja, helt säkert! Utan tvekan!

Gungar i väntan på resten av familjen som gick en längre runda än sjuklingarna.-

Gårdagens middag

Fröken följer sina kurvor finfint och på frågan om vi har några funderingar kan ingen av oss komma på något. Nej ingenting har vi funderat på det senaste halvåret. Hittills har vi iaf haft tur med vår lilla guldklimp. Tur att vi har tur med något!

Golvhäng med alla små grisar.

Izac är lite piggare idag än igår och det är härligt att se. Oron är kvar för att det här är sista dagarna tillsammans och att jag valde fel att inte låta honom somna in. 

Men livsgnistan har han kvar och är med och busar litegrann och springer lite på tomten. Idag har vi plockat in studsmattan för vinterförvaring men mycket mer än så har det inte blivit. Jo tvättat också.Tar det lugnt och laddar energi för att bli frisk. 

På tal om det så ska jag nog gå och göra just det, ladda energi... Inta föda!

Ha en mysig fredagskväll

❤️

Själv ska jag njuta lite av att hela familjen är hemma!

Sjukhäng på soffan med Abbe

"Tiiiieeeer"

När ritpapprena är spårlöst försvunna får man helt enkelt ta vad man hittar.

Sen äntligen var det dags att hämta hem Izacs från veterinären

Om han blir "bra" eller inte vågar jag inte ännu säga men det var varmt i hjärtat att få hem honom igen. 

❤️

David jobbar natt, Wilma sover, jag ligger sjuk på soffan och Abbe ligger bredvid och myser... Antagligen saknar vi Izacs lika mycket båda två. Imorgon trodde de att det skulle gå bra att få hem Izac igen så det är inbokat kl 17.

❤️

Känns som en hel evighet

❤️

Nu är han kvar över natten för behandling och ännu fler undersökningar. Hur han svarar på medicinen och nya provresultaten får avgöra om det är dags eller om vi får längre tid tillsammans... Usch vad det här är jobbigt! Det tär i hela mig!

Det var nog ändå tur ändå att Wilma var tvungen och följa med. Eftersom vi fick eget rum hela besöket funkade det skitbra även om hon var bra trött på slutet. Skönt med en liten ljusglimt mitt i allt ❤️

Mys med "Abbe"

 

Mys med Abbe

 

 

Mogna banener är inte gott! ...tror vi konstaterat det nu!

 

Mellis i sandlådan

 

Izac är lite bättre så lite mer bus :0)

 

Tjusiga krumelurer

 

Tur att det finns Skype när faster Summe flyttat ända till Sundsvall.

 

Fortfarande Skype med Summe... vackra sånger med fel text, massa flumm och glada miner :D

 

Dags att gå ut igen tydligen...

 

Japp! Helt klart!

 

Sista nattpasset för den här perioden, snart ledig vecka igen!!!

Förhoppningsvis är den riktigt sega förkylningen över då!

God natt på er <3

 

Wilma och jag snorar på, eller mest Wilma, mitt har förflyttat sig till halsen igen... Vore skönt om man kunde få bli lite piggare igen! Men men, vi försöker vara ute och njuta av hösten lite (nästan) varje dag trots förkylning och jobb och annat. Eller kanske istället för annat för jag orkar inte så mycket för tillfället.

Måste ju berätta att Wilma numera blir glad istället för ledsen när vi parkerar utanför dagis (hmm undra om jag redan berättat!?!) Det är iaf väldigt skönt att se henne skina upp och med ett leende säga "dAa'" :D