...dessförinnan begav vi oss till Lammet och grisen för en massa mumsig mat och ett gratis värmeslag på köpet. Blev placerade lite väl långt in i restaurangen den här gången och dit in nådde visst inga vinddrag. Wilma hade tusentals myror i brallan och ville helst gå upp till terassen hela tiden, och ner igen, och upp igen, och ja... Ni fattar... Dock kanske inte helt dumt att röra sig lite mellan tuggorna. 

Färden hem var lite sisådär så det lockande badet i vyn av solnedgång över bron blev blott en dröm som förgicks. Hemma väntade istället den hittills varmaste natten i huset. När David somnat la jag mig med Wilma på en madrass i hallen och öppnade dörren till balkongen... Hundra myggbett senare vaknade vi upp... Vi hade lyckats somna!

Söndagen var mindre kreativ för min del men David och Hans smackade upp tapeten till lekrummets myshörna :0)

Idag har vi badat ute i Dragskär två gånger. Första gången med hela la Familia och sedan ett kvällsdopp med Summe och Viktor men utan hundar. Den sista gången blev dock en mindre trevlig upplevelse. Jag och Wilma höll oss där jag bottnade men de andra tre bestämde sig för att simma ut en bit. Wilma tröttnar på att simma och klänga på mamman så vi plumsat stenar i vattenbrynet istället en stund. Hinner även tröttna på det och börjar bli lite kalla. Byter blöta kläder mot handduk och vadar över till "ön" för att se lite mer av solen innan den försvinner ner helt och hållet... i väntan på att de andra ska komma tillbaka. Nu var de iaf på väg åt vårat håll men jag undrar lite varför de inte simmar tillsammans. Summe och Victor är en bra bit framför David som plaskar runt för sig själv. Jag hör hur han ropar på hjälp och paniken rusar som en blixt i mig. Där står jag på land med Wilma i famnen och har inte en chans att rädda honom utan att riskera Wilmas liv istället! Skriker på Victor och Summe att simma dit och till David att ifall han skämtar så ska han sluta direkt! För han skämtar mest för jämnan men detta är ju inget man skämtar om. Det gjorde han inte heller, han hade fått kramp i benet och panik såklart när det blev tungt både att simma och andas. Victor gjorde en dunderinsats som hjälpte honom att simma i land igen. Utan honom hade vi kanske inte haft någon pappa med oss hem? Jävligt obehagligt! Men det slutade bra den här gången.

Förutom nära-döden-upplevelse så har vi dragit igång projekt balkong. Det trärena ojas och det vita ska tvättas. Bord och stolar är inhandlade och med lite färg på dem och gardiner omkring tror jag det blir riktigt trevligt. Nästa år blir det antagligen nytt tak och måla det vita men just nu får vi nöja oss med det här projektet.