Dagen har känts lite som den dimma som ömt bäddat om stadens alla vrår. Jag tog mig igenom förmiddagspasset och David släpade med sig Wilma och såg till att Izac fick hjälp av veterinären. Som jag misstänkte (och nog hoppades på) så konstaterades en urinvägsinfektion så när jag kom hem knallade jag ner till stan och hämtade medicinen och fixade presenten till helgens storkalas. Min bästaste bästa fyller ju 30 bast! Huh ångesten kommer nästan springandes upp för trapporna! Eller nääää det gör det inte alls, känns kanske lite konstigt att byta årtionde efter att ha varit tjugonånting så himla länge... Fast så är det ju två tredjedels år kvar tills det är min tur!