Med tanke på mormors bloggkommentar igår om vår goa lilla clown så blev morgonen så jäkla klockren. Wilma tar fram en gul liten plastskål och sätter den på foten, tittar på mig med glimmrande ögon och ett så nöjt leende att öronen sitter som små rosetter i mungiporna på tösabiten. Jag slänger ur mig det allra självklaraste "ta'daa'" varpå lilla fröken vräker ut armarna och ler med hela kroppen "TADAAAA". Så jäkla skön, plockade ordet direkt ur mun på mig. Inte för att det var särskilt svårt ord men man blir allt lite överrumplad ibland.