Vart tog jag vägen?
Vaken, nervös och hungrig... Dags att rulla ur sängen kanske? Inte helt otippat är det bara jag som är vaken. Skitdålig sömn i natt för finns det en liten tanke i huvudet så är det visst lönlöst att försöka sova nu för tiden. Wilma hjälpte iofs till med att vakna skitpigg och busig vid fyra när jag äntligen hade somnat riktigt gott.
Idag förutom nervkollapsen tänker jag på den tårta jag missar och önskar GRATTIS till systeryster ❤
Men även tänker jag på och saknar Farmor lite extra mycket idag ❤ jag minns våra fina stunder och våndas lite över att jag var ett så dåligt stöd på slutet ❤ Vissa saker går ju tyvärr inte att ändra på.
När vi ändå talar känslor så känner jag att mitt självförtroende sakta kommer tillbaka och jag längtar till att få börja jobba för efter ett par veckor där tror jag att det händer mycket på den fronten. När Wilma kom ut så hände det något jätteskumt, jag var en öm men överlycklig och stolt mamma men självförtroendet i allting annat var som bortblåst. Jag kunde inte ens förstå det själv först men allt, precis allt, blev helt plötsligt en utmaning. Skönt att det går åt rätt håll nu iaf. En liten skräckblandad förtjusning väntar mig i återgången till jobbet som jag älskar.
Nu frukost och ett nervöst telefonsamtal!
Kommentarer
Postat av: cicci
Jag får väl ta och baka en till tills ni kommer:) jag förstår dina tankar om farmor för det var precis vad som snurrade genom mina tankar under gårdagen.
Och du självförtroendet, pröva att vara hemma i TRE år....
Svar:
Sara Isarve
Trackback
