Blev lite dåligt med tillfällen att förklara mig igår så vi får ta det idag. För jag är jävligt grym, på många sätt såklart t.ex. grymt snäll, grymt duktig, grymt glad, grymt tjurig osv. men just i fredags var jag grymt grym, inte grym som i elak utan snarare grym som i modig!

 

Det var dansfestival i Västervik som jag nämnt och det var show i full fart när vi kom in i stora salen där buggarna höll till. Hur som helst så stod folket flockat i en stor ring och inne i ringen höll showen till. Kort som man är fanns det ju inte en chans att få en glimt av de duktiga dansarna... men skam den som ger sig! Hittade en stol som jag och Tina klättrade upp på, nu såg jag huvudena på dansarna... skam den som ger sig! Bredvid oss stod ett barbord som jag höll i mig i men bestämde mig för att klättra upp på det istället, nu såg jag hela överkropparna iaf och nöjde mig med det för jag vågade inte mer än stå på knä på bordet. Och det var kanske lite fegt men jag sparade sista modet till strax då de ville ha några frivilliga till att tävla om ett fullpass (alla pass och fester) till Latinofestivalhelgen i Malmö i augusti! Säger bara WOOOOW måste ha!!! Flaxar så mycket jag bara vågar på det höga barbordet utan att ha någon som helst aning om vad tävlingen innebär men jag bara måste! Och de ser mina desperata händer vifta runt längts bak i rummet, folket skingrar sig och jag tar mig in till ringen. Vi blir ihopparade till två danspar som ska slåss om vinsten. Utmaningen var att göra inledningen till bachatauppvisningen vi precis sett. De visar den delen igen: killen kommer in (tänk riktigt cool latinokille) släpandes på en stol svänger runt den och sätter sig med armarna på ryggstödet. Tjejen, riktigt riktigt sexig! sveper in över golvet, snirklar sig runt killen och stolen intar pose och väntar på att musiken ska börja... det är här som nervositetet nästintill tar död på mig och vad fasiken var det jag skulle göra nu igen? benen skakar så nästan hela byggnaden hamnar i gungning, hjärtat slår som om jag sprungit ett marathonlopp, musiken drar igång och jag bara kör... vet inte om det var så mycket rätt men galet vilken adrenalinkick... kul som fan! Publiken applåderar åt första paret.... publiken applåderar åt andra paret (det är applåderna som avgör tävlingen)... Tina skriker så folk runtomkring stirrar på henne och Rigoberto tar i allt vad han bara kan. Det hela slutar med att vi allihop får fullpass till Festivalen och jag är så grymt glad!!! Eller hur är jag grymt GRYM?!?

 

Sen så var det en alldeles underbar kväll i övrigt också, min första kväll på egen hand utan någon annan än mig själv att tänka på (ja kollade ju telefonen ett par ggr förstås) och dansa dansa dansa. Fyllde upp hela själen med energi! Där hemma hade det gått jättebra också så det var fint att komma hem, byta blöja mata, lugna sig lite och sen sova :0)