Suttit på "akuten" med Izac hela kvällen i väntan på veterinär och i väntan på provsvar och röntgen... Förbereder mig på bortgång och varje svar hugger i hjärtat. Höga levervärden, förstorad lever och bukspottkörtelinflammation :0(   Men trots allt tyckte hon att om jag orkar mer så fanns det en chans till! Och jag måste ju säga det att hur mycket och länge jag än vill ha Izacs kvar vid min sida så är det tungt som satan att när man sitter där så redo man bara kan bli att ta bort sin älskade vän så är det tungt att skjuta fram beslutet ytterligare ett hack. Det gör ont i hela mig att se honom dålig men jag tänker också på den livsglädjen han visat.