Det är frågan det! Vart går egentligen gränsen för vad som är vettigt att dela med sig av på internet och dagens alla sociala medier? Facebook är nästintill en självklarhet, instagram nära inpå och bloggar gör var och varannan själ. Twitter är något jag själv inte satt mig in i för jag tycker det räcker gott och väl med de tre föregående.

Vad jag väljer att lägga ut är helt enkelt det som jag för stunden känner för att dela med mig av, någon form av balansgång mellan personlig och privat... Precis som den balans jag försökte hålla när jag jobbade som personlig assistent. Det är en konst må jag säga och något som man blir bättre på med tiden, men ibland tassar man över och det svajar till... Man fångar upp och knallar vidare.

En nackdel med dessa sociala medier är att de allra flesta lägger ut putsade fasader som ger intrycket av att allt är skinande prydligt. Vad man lätt glömmer i allas skinande vita leenden är tandstenen på baksidan. Vad som egentligen är en liten liten del av dagen och vad som hände sen? Ja det får vi sällan veta. Det finns såklart en anledning till det, tex att vi inte har med det att göra helt enkelt. MEN det är lätt att känna sig värdelös om man inte lyckas ta in medierna med en stor nypa salt och se det som dagens höjdpunkt istället för något perfekt allmäntillstånd. Ett praktexempel är min gårdag som började sådär sjukt mysig och pluffsipluffs med balkongmys och allt, ja det som jag skrev igår helt enkelt. Fortsatte sen med myspys i soffan och en av de där serierna i flera timmar men tog helvändning och blev deppeftermiddag när David blev på dåligt humör. Dåligt humör på David = ledsen alternativt sur Sara. Det har jag dock inte alls lika stor lust att dela med mig av så jag väljer i regel sådana dagar att helt enkelt inte berätta om det. Nu händer det ju inte direkt ofta men det är inte så att det inte existerar heller. Skulle bli förvånad om jag träffade på en familj eller person överhuvudtaget som aldrig någonsin hade något mindre roligt inslag i vardagen.

En väldigt väldigt bra sak är att man kan dela med sig mellan de nära som är på långt håll! Man får hänga med även när man inte kan vara där, lite närmre trots det avstånd som råder. Därför bloggar jag och därför läser jag bloggar av de jag känner. Okända bloggar ströläser jag lite nu och då för allmän inspiration till olika saker eller ibland för att få tiden att gå. Facebook varvas med instagram men jag stör mig när man checkar instagram och 80% redan setts på Facebook... Tur att jag inte läser deras bloggar också för då hade jag väl slitit av mig allt hår från huvudet!?!

Jaha det blev visst resultatet av en amningspaus (med tidningen Vi Föräldrar) från städandet. Jag försöker göra lite såna där saker som nästan aldrig blir gjorda, som att städa bakom spisen, rensa badrumssåpen, tvätta väggen... Ja ni vet sånt där som inte märks att man har gjort utan bara märks när man inte har gjort... Jag tror ni vet hur jag menar!? Lastat upp lite saker på vinden hör ju till samma kategori förstås och sen har jag putsat upp resterande silvergrejer från loppisfynden och en jättefin bricka som jag fick av storasyster, passade på att putsa upp mina fina små skedar som jag fick av farmor under uppväxten också samt något halsband jag hittade i badrumsrenset. Dammsög och torkade golv också förstås men det är snart ogjort, börjar bli dags att gå ut med hundarna igen. Alla pauser för matintag av mig eller bebis har avnjutits på balkongen! Är så löjligt nöjd och växterna mår på topp än så länge ;0)

Hej så länge!